Ellinor och Ziggys Träningsblogg

.

Jag är nöjd med hur Ziggy utvecklas, inomhus i alla fall. Ute har vi inte kört så mycket då jag varit virrmatten herself och Ziggy har fått varit på andra ställen under flytten.

Jag har alltid behövt visa för den lilla gulleterriern att jag faktiskt har godis men idag, gick han upp i fotposition utan att han visste om jag hade eller inte. Såklart så hade jag ju inget på mig eftersom jag var mitt uppe i packning av ännu en banankartong med destination förrådet men berömde med rösten och sprang in och hämtade en ostbit som belöning. Han har även gjort om det flera gånger under dagen så jag är jäkligt nöjd. Även loss funkar utan godismuta men som vanligt funkar det bara med matten, eftersom jag är den som ska träna och tränar honom. Resterande människor ska helt enkelt bara leka hund med honom utan att beblanda sig i massor av tränings och tävlingskommandon för så vill jag ha det.

.

Det är lite läskigt att lämna bort honom inför Hässleholmstripparna eftersom jag inte vill ha mina kommandon ändrade och uttjatade och trots förmaningar om att låta mina tävlings och träningskommandon vara så vet man ju inte om de följs, tyvärr. För de vill jag helst träna själv, på mitt sätt. Usch, nä jag är nog bara nojig. Haha, det är tillräckligt jobbigt att behöva lämna bort honom, han är ju min lilla bebisgos, men förhoppningsvis slipper han fotkommandon och sånt när jag är där och får nöja sig med trixkommandon, promenader och massor av mat. Han brukar kunna charma till sig det mesta av mamma, busterriern.

.

Men i morgon blir det långlina på och en tripp ut i de mörka skogarna häromkring. Min trasiga kamera ska få följa med och sen får vi se om jag fortfarande har ett minneskort kvar.

Hade med mig kokt skinka och ost och när vi gick mellan mamma och pappas hus och min lägenhet så valde jag att skippa koppelkontakten helt för att få han att lyssna mer då jag varit för lat på den biten. Det vill säga, han hade koppel på men mitt mål var att ha det slakt och istället använda rösten.

.

Varje gång Ziggy tog kontakt så blev det godis eller annan belöning och beröm såklart. Vilket resulterade i en hund som tyckte det var kalas att ta kontakt med matte (vi har iofs tränat en väldans mycket kontakt på promenaden innan så det kan vara därför, han kan det här).

När han stannade och nosa och inte kom när jag sa "nu går vi" gick jag helt sonika och gjorde honom uppmärksam på att jag faktiskt tilltalat herrn.

.

Målet med detta är såklart att han ska lyssna mer på mig och att jag ska skippa koppelkontakten. Jag tror det funkar, verkligen. Det skedde en klar förbättring bara under en promenad så nu ska vi jobba med det här varje gång vi går från och till lägenheten. Sen ska vi såklart träna lös och inkallningsträning men det tror jag kommer när kontakten på promenaden blir bättre.